Kom just hem från replokalen där vi repat inför keyboard-Kikkis brors bröllop. Där fick jag gliringar av McKenzie att min blogg började bli ointressant. Jag får väl köra en egotripp i bandet då, och gå vidare med den fjärde delen av "We will rock you".
Pontus (numera heter han Manet) svarade ja och vips var vi fem personer i bandet. Jävligt smart att vi då, en månad tidigare, hade spelat in en demo i Berne Randulw's studio utan honom. Jaja, det var en kul erfarenhet i vilket fall. Vår första spelning ihop var på Huset, en form av samlingslokal där man kunde lyssna på lokala band. Vår spelning gick bra, framförallt den delen där vi fick hjälp med fotbollskör på Knockin' on heavens door av Per Eklund och Mikael Johansson från metalbandet Rowdy och Peter Johansson (vars plats jag tagit som trummis några månader tidigare). Det roligaste (nu blir det lite internt, sorry) var den kulturella konstellation som gick upp på scen efter oss, vars sångare skulle ha sången torr, för reverb var bara för nollor, typ, enligt honom. Nåväl, spelningen gick bra, förutom att min bastrumma (som vanligt) flyttade sig femtio centimeter i varje låt i början av spelningen.
En sak som slår mig var att vi på den tiden hade problem att hålla koll på tio låtar, hälften av det vi kör i varje set nuförtiden. Det är väl tur att man utvecklas, trots att man inte skall bli rockstjärna längre. Det var något vi jobbade halvhårt på då, -91, med lite utkastande av prylar från fönstret i vårt fikarum i replokalen. Å andra sidan, hur rock n' roll är det egentligen med ett fikarum???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar